I mitt sockerskrin...

Ibland känner jag att jag tar mina plikter lite för seriöst.

Idag, fettisdagen , hade min sugar mama bakat semlor till hela klassen.

Tänkte mig vara redigt duktig och upprätthålla pakten som Simon och jag fastslagit,
och som han är så otroligt duktig på att hålla (true story).

På tre timmar lyckades jag kränga triss i semlor.

Trots att de smakade som bakade av gud i egen person, så blev jag bestraffad med ett sju(tre?)helsikes illamående och ont i magen likt sällan erfarit.

Allt jag känner nu är.. euff. Jag vill inte vara med längre. 

Idag börjar den nya kursen Utvecklingspsykologi II , och jag kan inte vara lyckligare än att Neuropsykologi och Kognition II nu är över. Herreminje, vilket helvetisk och intensiv kurs det var..

Lyxigt nog fick jag sällskap till universitetet av min bättre halva, och packade som sillar fick vi pussas tätt hela tunnelbaneresan. Jag kunde inte startat dagen bättre.

Vackert och snöigt

Mycket var också tack vare det vindstilla och uppfriskande vädret , som gjorde utomhusvistelse uthärdlig.

I skolan blev det en halv-värdefull föreläsning om
personorienterade ansatser inom utvecklingspsykologi
och den hollistiska interaktionismen för fördelar inom
forskning på individnivå. Fick ni ut mycket av det där?

(Själv är jag inte säker på vad som registrerades i min hjärna..)

Glad var jag emellertid, för min sugar mama hade
experiment-bakat vad hon kallade för Frankenmuffins
- eg. Chokladmuffins med kolasås .

Därefter tog jag mig en tankefull och tyst resa hem, och nu sitter
jag här och läser igenom morgondagens kurslitteratur.

"Visserligen leder, framför allt i patriarkalisk miljö, flickans iakttagande
av pojkens synliga organ med dess erektionsförmåga viss penisavund,
men framför allt väcker det en stark önskan att en gång få innesluta
penis där den tycks vilja vara."

Jag känner mig redan en hel livstid smartare.

Ännu en söndag. Denna gång inte en helt vanlig, bekymmerslös, fantastisk söndag - snarare lugnet efter stormen .

De senaste veckorna har varit minst sagt dramatiska med känslor både uppe och nere, och det har skiftat (som förväntat) från ren eufori till förskräcklig hopplöshet.

Nu känns det dock som att det börjar lugna ned sig, och jag kan börja andas. Jag kan tänka klart igen, utan att vara påverkad av mina emotionella töcken.

.. Och eftersom lilla Lovi har permis från sina muskelknutte-fasoner så passade sig en fika redigt bra!

Blek?                                                                                                 Solbränd?

Till slut fick jag ventilera hos en person förnuftigare på lycka än de flesta, och jag kände mig faktiskt en hel del klokare när jag kom därifrån.

Jag må vara naiv som en griskulting, men jag är i alla fall en lycklig griskulting .
(Jag har små uttryck för mig. Fryser som en gnu och naiv som en griskulting?)

Vid södra station

Ute var det vindstilla, vackert och lagom kallt , så jag bestämde mig för att traska. Så uppfriskande och terapeutiskt att jag nästan gick vidare när jag kommit hem - men näpp; jag har plugg att göra!

Nu ska jag plugga för att sedan äta mys-söndags-middag (Simon har inte bestämt sig för om han vill ha tacos eller spaghetti och köttfärssås än..), och sedan blir det glass.

.. Allt jag kan tänka är: Åh. Så skönt. Livet kan gå vidare nu.

Jag kan inte hjälpa att tänka på det.

Inatt drömde jag om dig, jag insåg hur mycket jag saknar dig.

Saknar du oss också?

Igår jobbade jag 12 timmar i sträck , och hade varken tid för tanke eller känsla.

Idag är det andra bullar - för att kompensera för mitt produktiva själv så har jag denna dag helt ledig - helt oplanerad.
Nu har jag minsann tid att känna, tänka och bara vara ; mig själv.

Här spenderas nog 90% av dagen

Som sagt är dagen helt oplanerad, men jag har en känsla av att den nu kommer börja i soffan, framför någon tjejserie, tillsammans med mitt varma täcke och min favoritfrukost...

... Och så en skype-dejt med världens bästa nederländska tossa, Marieke .

Sedan ska jag tassa runt i mina långkalsoner hela dagen lång, inte bry mig om hur jag ser ut och bara vara lycklig. För det är jag ju. Jag inser mer och mer hur mycket jag har att vara lycklig över, tacksam över, och hur mycket makt jag har över mitt eget liv och mina känslor.

För vem kan stoppa mig från att leva så som jag vill? Vem kan stoppa mig från att vara så lycklig som jag förtjänar?

Idag är det Alla Hjärtans Dag !

Jag klädde mig i kärlekens färger, trots att Simon och jag inte har för vana att fira alla hjärtans dag.
Men alla ursäkter för att få känna sig lite extra fin, inte sant?

Rött och svart på hjärtanens dag

Och när jag kom hem, vad fick jag inte syn på då?

En bukett med rosor och ett litet rosa hjärta

Jag har världens finaste pojkvän.
Nu ska vi båda krypa ned i soffan under min nya varma filt, se på film och äta smörgåsar.
Det ska bli min Alla Hjärtans Dag .

Idag har Emelie jobbat ett 9-timmars arbetspass på kontoret.

Emelie har lite ont i ryggen av att sitta på en obekväm stol hela dagen, hon är lite virrig av alla kundnummer och telefonnummer, väldigt trötter av den långa arbetsdagen och lite lullig över att kvällen börjar gå mot sitt slut.

På något vis blev kameran väldigt rolig, och av en slump fick Emelie in duckface-uppifrån-"äru-dum-i-huvet-eller?-minen"-luta-sig-mot-axeln-egopic - allt i ett på en och samma bild. Creds!

Emelie kör alla dumma fjortis-poser på en gång                                      Lite mer seriös och vanlig                         

Sedan är hon också grymt sugen på allbran med sojamjölk och ostsmörgåsar. Det får nog bli Emelies kvällsmål.

Emelie skulle slutat prata och skriva i tredje person. Men Emelie känner sig precis lagom fånig för att inte sluta.
Snart kommer nog Emelie somna. Fast först ska hon vika tvätt , minsann! Fast mest kommer hon nog leka spöke inne i påslakanet och fnissa sig redig.

God natt!

Sådärja,

Just hemkommen från en trevlig födelsedagsmiddag på Jimmy's Steakhouse med fader, syster och Simon.
Där fick jag fina presenter i form av en London-tröja, två ljusstakar, te, en termosmugg och en stooor underbar filt
(känsla representeras av tummen-upp av syster).

Fader och Nathalie inspekterar menyn/posar coolt                                        Tummen-upp för det!

Syster och jag beställde varsin stor ryggbiff med klyftpotatis/bakad potatis , Simon körde på en stor hamburgare och fader min lekte nyttig med lax.

Sedan kom maten!

               Min stora stek                                                                         Syster och efterrätter

Till efterrätt var det svårt att ta beslut med valmöjligheter som amerikanska pannkakor med glass, chokladtryfflar, ostglasstårta (cheesecake, fast på svenska, mwah!) crème brûlé och brownie med glass.

Simon valde en liten tryffel , Nathalie körde stenhårt på pannkakorna (efter att ha ändrat sig tusen gånger) och jag tog brownien . Omnomnom.

Timinon och jag

Bebodd i min halsduk och i varma tjocktröjor lever jag nuförtiden, bör tilläggas.
Det är alldeles för kallt för att jag ska kunna se proper ut.

Nu ska jag burra ned mig i soffan med en bra film, min nya filt och en varm pojkvän, diskutera framtiden och klappa på min glada, mätta mage.

Nu har jag haft mina simpass denna vecka, och kom nyligen hem alldeles mör och utarbetad.
Efter 4,5 timmar i 36-gradigt vatten känner jag mig klarkokt som en redig bit kött.

Dock har jag bara litet tid att vila - klockan 18:30 har jag, pojkvännen och pojkvännens syster reservationer på kinakrogen Mandarin City , där vi ska äta gott och fira det faktum att Simons syster fyller 24 år !

Buffé blir det, givetvis, med massvis med friterade bananer och glass till efterrätt.. Mmm..

...

Inte nog med det - imorgon blir det också att fira!
Då har jag bokat bord för fyra på Jimmy's Steakhouse för mig, Simon, fader och syster. Där ska vi skära i kött lika saftigt som min nuvarande arma kropp och äta som kungar!

Då är det nämligen dags att fira att jag fyllt 20 år.
Tänk, vad jag har att fira, alltså..

Sedan, nästa vecka, blir det andra bullar!

Måndag : Jobb 8-17
Tisdag: Frukostfika med Martin
Onsdag : Jobb 8-21
Torsdag : Inga planer!
Fredag : Jobb 15-20
Lördag : Jobb 9-14
Söndag : Inga planer!

.. Ser ni? Två helt planlösa dagar? Hur lyx är inte det?  (Och hur duktig är jag som inte gjort planer?)
Ska verkligen försöka hålla i dem och inte planera in mer jobb nu..

Igår, som egentligen var tänkt till en lugn och fin dag med bara några få timmar i skolan, urartade sig och till slut fick jag stressa mellan mina destinationsmål.

Skolan började emellertid planerat, med en statistikföreläsning från 9-12. Jag var emellertid klar redan vid 10.30, och kunde lämna in hemtentan , statistikövningarna, SPSS och snart grupparbetet också
(som egentligen har deadline om en vecka !).

     När jag därefter tänkte ta mitt pick och pack hemåt träffade jag Martin i entrén,
     vilket strukturerade om planerna om TV-serier och ett varmt bad.

     Istället lekte Martin skolkare och vi åkte och fikade, och jag blev introducerad för en ny fikakreation
                          - pecan cheesecake !

Därefter tar det dags att stressa iväg hem, för härnäst var det ju dags för restaurangmiddag.
Jag mötte Simon precis i porten i lägenhetsbyggnaden (herregud, vad jag mötte på folk spontant igår..) och vi tog oss vidare till Bistro Celine .

Mumsig middag

Celine är definitivt mitt favorit-pasta-ställe . Jag beställde min vanliga favorit - pasta frutti di mare ; en gräddig tagiatelle med jätteräkor (!), musslor, bläckfisk och kräftor.
Simon var mer sugen på pasta med oxfilé, som den stora manliga man han är!

Vi frös nästan rumpestumparna av oss vid busstationen innan buss 4:a kom (min nya favorit-buss) som tog oss till Odenplan, och Intima Teater . Åh, det var ju dags för den efterlängtade revyn .

I teatersalongen

I salongen var det Simon, jag.. och cirka tvåhundra andra pensionärer . Detta var det återkommande skämtet i akten, när man märkte att alla runt omkring hade permanenta skrattrynkor runt ögonen.
Men äsch, det var mysigt - en del av nostalgin, tror jag - att höra kommenterna på sidan om..

"Ja, men Gunnar, det stämmer ju! Ingen skickar ju brev längre!"
eller
"Mobiltelefonerna, ja, ett evigt knapprande på dem nuförtiden.."

(jag njöt varje sekund)

Från våra platser

Inte nog med det - vi fick även världens bästa platser !
Första balkong, precis i mitten, rakt över scenen. Det märktes när vi var tvungna att tränga oss förbi en halv rad med pensionärer, som blev väldigt förbluffade när de två som norpat guldstolarna knappt levt i två decennium.

Galenskaparna och After Shave . Så jag tittat på dem som liten, som jag sett deras revyer om och om igen. Att se dem på scen var som att återgå till en liten tio-åring: Denna gång med skillnaden att jag faktiskt förstod skämten .

Och jag kan inte låta bli att skratta , trots att jag vet att det är världens gubbhumor. Men det är ju den jag ärvt av mina farföräldrar som fört revy-arvet vidare. Det var mycket mer dans och sång än jag trott, men Galenskaparna fanns fortfarande där i. Lika verkliga som på TV (om inte verkligare?!) .

När vi kom hem damp vi direkt i sängen utan att knappt orka byta om till pyjamas, och sov sött som små lamm.

Nu ska jag emellertid upp för min sista tid i skolan - föreläsning 9-12. Sedan, vet ni vad?
Sedan är jag ledig en hel vecka - för jag har ju redan lämnat in allt arbete, en vecka tidigare.
(Slit lönar sig!) ... (Fast sedan har jag ju skrivit upp mig på sex arbetspass istället..) .. (Moving on..)

Så efter födelsedagen vaknade jag upp, sockermätt och illamående efter alla godsaker i överflöd dagen innan (inga misstag; ingen ånger!) och kunde se fram emot dagens Wednesdate med en liten Laura .

Eftersom vi nyligen upptäckt vår gemensamma passion - att åka buss och tåg i mållöst syfte, bestämde vi oss för att hoppa på Buss 4 vid slutstationen och guppa genom staden nästan hela 42 minuter innan vi kom fram till vår destination.

(Charmen i detta var att vår destination, till att börja med, endast låg 5 minuter bortom oss).

Så helt mållöst var det ju inte - i syfte hade vi södercaféet Giffi , som lockade oss med recensenters ord: "genuint", "gammaldags ", "opretentiöst " samt "charmigt ".

Där slog vi oss med med smörgåsar, te och jordgubbsbakelse, och se, till och med en liten present dök upp därmed!

Fikabordet

Tyst, lugnt, och hemtrevligt som i mormors vardagsrum var det innan klumpedunsen Emelie stötte ut allt sitt te över den fina duken. Usch och fy.

Hjälten Laura, som inte endast bjöd på fikat (och påtår!) tog på sig skulden och lommade fram till kassan för assistans. Vilken fikaväninna, va!

Piffiga Laura                                                           Ett likblekt spöke?

Dessa var en av de tillfällen man önskar att man ägde Photoshop-kunskaper (och inte kände hyckleri inför att använda dem) när man har så piffigt och fint sällskap. Man ser ju inte vettig ut bredvid.

Jag får slokat ursäkta mig med att det är så man ser ut efter en heldags 20-års-firande (som varken bestod utav fest eller alkohol, just det, så var det..)

Denna lilla lykta , i form av en uggla, bestod den lilla presenten av,
och snacka om att den matchar mitt tema? (mwihi) .

Hursomhelst hade jag en underbar tid med en lugn och alltid lika förnuftig mumindam,
och ser fram emot nästa wednesdate (eller saturdate? eller sundate?).

--

Nu ska jag pallra mig iväg till skolan och knappra statistik, och kvällen ska spenderas med en gräddis pastarätt från Bistro Celine , och plirande på dessa snubba r på scen.

Låt firandet fortsätta!

Imorse vaknade jag upp, hela tjugo fullvuxna år , plirade finurligt mot pojkvännen som snusade bredvid och tänkte.. "Today is the day."

Jag har inte sett fram emot min födelsedag så sedan jag var blott elva år. Nu hade jag hela dagen framför mig, med allt jag älskade mest; Min pojkvän, min lägenhet, fikaplaner, middagsbeslut och efterrättsmöjligheter i det oändliga.

Morgonsyn

Jag hade emellertid aningar om timons plan, som han lite odiskret avslöjat kvällen innan; Frukost på sängen .
"Vad tror du att du kommer vilja ha för te imorgon? Är det citron- eller vaniljyoghurt du tror att du kommer vara sugen på imorgon? Nej, vadå?

Varför jag frågar?

Bara undrar. Inget speciellt."

Men eftersom han uppenbarligen sovit över tiden, eller helt enkelt inte har en proper dygnsrytm, så fick jag buffa på honom lite ömt och fråga.. "Timoooon.. Vad är klockaaaan?" varpå några grymtningar senare han tisslade:
"Tidigt. Jag tycker du ska sova lite till.." innan han försökte ta sig ur sängen hemlighetsfullt.

Där låg jag och fnissade och längtade, medan jag hörde tekokaren brumma, besticken klinka och kylskåpet öppnas. Sedan var det dags att "vakna", och nog var det en överraskning? (sssssh!)

                              Födelsedagsfrukost och första presenten                                                                 Potter                     

Min favoritfrukost hade dukats fram på vardagsrumsbordet, med världens finaste lilla morgonpresent som sällskap.
En liten uggla Potter , som jag så fint döpte honom till, fick vara med och dela födelsedagsfrukosten.
(Tänka sig att bli så glad över ett kramdjur , på självaste 20-års-dagen!)

Framför trevliga morgonserier, otaliga pussar och korsordsknåpande sträckte vi på oss och jag gjorde mig födelsedagsfin. Förstås.

20 år och fortfarande bilder framför spegeln. Får mig att vidhålla tron på skamlöshet även i vuxen ålder.

Kort därefter ringde även en liten Emsi , söt som en sockertopp och sjöng en egenkomponerad födelsedagssång . Eller ja, hon hade ändrat texten litet (mwihi), och det gjorde den utan tvekan miljontals gånger finare. Det gav mig ett oslagbart leende på läpparna och massvis med god energi. Att jag ska få ha så fina vänner.

           Plötsligt föll ett par brev och kort ned genom brevinkastet.

            "TILL MIG!" konstaterade jag medan jag slet upp kuverten
            med entusiasm som en femåring.

            I ett brev från en liten Maja gömde sig något av det finaste
            uggle-halsband jag sett, ett personligt halsband i form av
            en gul carebear, en vacker uggleteckning och ett brev.

            Det sistnämde åkte på outfiten på direkten, tillsammans
            med matchande uggle-örhängen och ring.

Pussar och kramar anlände fortfarande i massor!

Därefter började magen kurra om kladdkaka.
Men, sicken tillfällighet, för vad gör man inte på sin födelsedag - om inte firar med gott fika?

Lycklig flickvän                                                  Lycklig pojkvän

Massa kladdkaka!

Och inte nog med det - när jag nämnde att jag fyllde hela 20 år (hur många gånger har jag upprepat det hittills?)
så fick jag min bit kladdkaka helt gratis!

Dagen blev helt enkelt bara bättre och bättre...

Tre timmar spenderade vi på caféet som ligger mig varmare och varmare om hjärtat, innan vi for hem efter korsordsknåpande och än mer pussande.

Ute var det precis lagom - inte alls sådär bitande kallt och outhärdligt hemskt som det varit tidigare.
Vindstilla. Vackert. Lagom.

Vår lägenhetsbyggnad

I fullständig sockerkoma men inte mindre eufori, spenderade vi några timmar framför våra respektive skärmar.
Bloggläsande, wordfeudande och datorspelande förberedde för den alldeles speciella och helt fabulösa födelsedagsmiddagen:

Hemmagjorda hamburgare!

Steka steka stekaaaaa....                                                       Hacka hacka hackaaaa...

Födelsedagsmiddagen serverad

Middagen var hur god som helst . Helt sjukt hur fantastiskt färs späckad med vitlök, chili, lök, spiskummin och salt och peppar kan smaka. Tror knappt det finns något godare.

Till middagen såg vi på den romantiska komedin Failure to Launch , som faktiskt roade mer än förväntat.
Jag utstötte plötsliga glädjefnitter då och då, bara med tanke på hur bra jag har det. Och hur lycklig jag är.

Jag fick även öppna mina presenter ! Och vet ni vad? Det blev världens finaste presenter..!

Mina födelsedagsgåvor från Simon

Jag fick, först och främst, två biljetter till en revy nu på torsdag - Hagmans Konditori ,
som jag vill se så-så-så-så-så mycket.
Även en termosmugg , vilket jag önskat mig - jag använder min andra så ofta att den nu börjar falla isär (bokstavligt talat). Och den här, den har dessutom ugglor som motiv!

.. Men nu.. Nu tickar klockan mot nio, och det betyder kvällsmys , minsann..!
Kvällsmyset ska bestå av en av mina bästa vänner.

Coconutterly Fair och Cookie Dough

Men vilken av dem - det har jag inte bestämt än.

Nu hälsar jag godnatt, min första dag som tjugo vuxna år.

Inser just hur ofattbar ålder 20 låter. Vid tjugo så känns det som att man ska ha fått sin "act together" .

Jag känner mig fortfarande bortkollrad och skogstokig som en liten pärluggla .

Gårdagens söndag spenderades mest med att göra ingenting .

Vaknade upp, slöade frukost, tittade överflödigt på TV, läste lite bloggar, gav upp på hemtentan, tog mig ett bad, kokade upp en stor gryta 4-timmars- gulasch och bakade en morotskaka.

Gulasch till söndagsmiddag                                           Emelie-morotskaka

Simon och jag har även ingått en pakt . Vi inser att det finns flera saker i vårt förhållande som vi måste arbeta på, så vi har bestämt att vi båda ska börja plöja i vardera ände.

För att långsiktigt förbättra vår relation ska Simon arbeta på sin svartsjuka , och kunna bli lugn och trygg med att jag träffar vänner av motsatt kön utan att bli orolig.

Själv ska jag ta itu med att aktivt gå upp i vikt igen, något som hamnat på efterkälken med tiden. Därför bestod kvällsfikat av magsmärtande mängder flingor, ostsmörgåsar, te och även B&J's.
Synd bara att jag har motivation som katten Gustaf en måndagmorgon - att äta överflödigt tappar liksom tjusningen när man gjort det i flera månader.

Dock får jag massvis med möjligheter med tanke på min födelsedag som snart ska firas; med restaurangbesök, tårtor, efterrätter och allmänt firande. Sådant brukar alltid båda gott för både mage och själ, och jag tror det kommer bli mycket trevligare när man får äta extra-extra gott.

Så med det ska jag nu bege mig iväg till Martin (ömsesidig pakt, javisst!) och gotta mig med frukostfika (se?).

På tal om det - visste ni att idag är min sista dag som tonåring?

Just februari har, sedan en tid tillbaka, varit en väldigt känslostark period för mig.
Det är så mycket som präglas av gammalt som vaknar upp till liv, tillsammans med starka upplevelser och händelser såsom min födelsedag, och födelsedagar till personer nära mig.

Jag brukar vara väldigt ur balans under februari, vilket jag känner av något extremt. Februari toppas av höjdpunkter av glädje och eufori, och kan i nästa sekund slå över till skrik och gråt samt ett outhärligt bekräftelsebehov. Jag vet oftast inte hur en situation kommer att sluta, för min reaktion ter sig helt oberoende kontext.

Jag känner av det för att många dagar den här veckan, så har jag inte ens orkat försöka. Jag har vaknat upp och inte brytt mig om huruvida jag går till universitetet eller ej, huruvida jag pluggar bra nog, huruvida jag kommer i tid till jobbet, huruvida jag är trevlig ut eller har tvättat håret eller har rena kläder på mig eller är intressant eller..

Ja, ni förstår. Jag bryr mig inte om att ta hand om mig själv.

Så, jag vet inte hur jag kommer agera eller må, inte någon dag under denna veckan. Jag vet bara att känslorna kommer härja utan gränser, som en takt i ett trumspel, redo att triggas av minsta rubbning.

Jag vet inte heller om jag kommer att skratta eller gråta. Jag vet bara att det är antingen heller.

Det är här stunder jag, speciellt, önskar mig sittandes på ett tåg. Ett tåg som åker i all oändlighet - jag vill bara hoppa på en pendel-linje och åka, fram och tillbaka, fram och tillbaka längs stationerna, utan mål och utan syfte.

Bara åka, titta ut genom fönstret, bara tyst, tänka, känna, begrunda, vara .

Så underbart kravlöst. Terapi för vem som helst.

Trots den hemska, djävulska, bitande kylan så har vädret ändå, på sina små vis, varit rätt fint.

Har varit helt förtrollad av hur solen kikar fram och smeker Stockholms stad om förmiddagarna, och inte kunnat hjälpa än att knäppa några bilder. Ibland kan världen vara så vacker.

Utanför vår lägenhetsbyggnad

Rosenlundsgatan

Odenplan

Idag ska jag minsann åka till universitetet och göra mig ett experiment, sedan är planen att fader min ska hämta upp mig så jag slipper frysa rumpestumpen av mig och så ska vi ut och luncha pizza .

Därefter blir det att jobba hela kvällen lång. Tur att det är i en vaaaaarm pool , mmmm..

(Och ps. Snart fyller jag ju ååår! Gissa om jag ska fira den stora 2-0:an med en smäll! Typ.. Fika .)

Det har blivit riktigt snöigt ute. Och iskallt. Minusgrader. Bitande djävulskyla.
Nästan så jag funderar på att begå lite synder, så att jag kan bli skickad till helvetet. Det vore rena semestern, en bastu av lugn och ro och värme.

Igår hade jag en lugn och lång fika med Laura-totten igen. Det är så fint att träffa på någon som henne, för hon är verkligen så annorlunda än de flesta jag träffar.

Hon är lugn, stabil, förnuftig, resonabel, försiktig men ändå ärlig och ser saker så.. Lätt, precis som de borde vara.
Lite så att min egen stressade natur rinner av och jag bara smittas av stillheten.

Hon tog mig till sitt nya favoritcafé , vilket faktiskt var något att hänga i granen.
(Absolut ingenting som går att jämföra sig med mitt eget älskade, men ändå..)

Där satt vi och fantiserade om att vi bodde i en arabisk kvinnas egensnickrade hem och drack påtår på påtår (fastän jag inte var säker på att man fick ta fler te-påsar än en..) . Nästan fy skam att jag glömde kameran, så jag inte kan visa er bilder av ekipaget.

Snorkylan

Nej, nu ska jag ta mig ut i snorkylan och hata världen lite, innan dess att jag kommer innanför universitetets portar och kan fördjupa mig i neuropsykologisk forskning .

Så som det ska vara.

Igår anlände någonting som länge glatt Simon (träningsfobikern ) något enormt:

Vår nya träningscykel.

Bakgrundshistorien tål att berättas: Simon avskyr att träna. Han får helt enkelt inte tummen ur, utan talar ofta om hur han gärna skulle bli lite mer vältränad - men förmår sig inte att faktiskt anstränga sig.

I månader har Simon således talat om hur bekvämt och enkelt det skulle bli att träna sittandes .
"Då kan jag bara sitta där, framför TV:n, trampa på, och bli vältränad!" (eller något i den stilen)..

I hemlighet har jag väl fnissat åt honom, tänkt "han kommer enbart bibehålla den uppfattningen första minuten på cykeln..!"..

Och visst hade jag rätt; visst var det tuffare att cykla på den där än vad han trodde - sittandes och framför TV:n till trots. Men tji fick jag, när han trots detta tog sig igenom ett träningspass på 30 minuter (lättaste växeln, lättaste programmet, men ändå!).

Att han är så disciplinerad. Imponerad flickvän.

Nya träningskamraten?

Själv orkade jag bara 15 minuter med samma makliga takt innan jag total-tröttnade, röd och anfådd. Att jag inte har träning i blodet, det är något jag vetat länge. Synd bara , för så många verkar må så bra av att träna.

Det är ju bara så dö -tråkigt och dö -jobbigt. Får se om jag någonsin finner tycke för det.

Nej, för mig passar den bättre som jeans-ställ . Det har jag utnämnt den till nu.

Simjobbet tar upp en stor del av mitt liv. Utbildad kan jag kalla mig baby- samt siminstruktör.

Jag är utbildad i HLR, vattenvett, babysim samt givetvis pedagogisk utlärning av alla fem simsätten, för vuxna likväl som för barn.

Med det menas också att jag därmed spenderar en stor del av min vecka i vått tillstånd, utvecklar knottrig hud som ett russin och förstör mitt hår med kloraktigt poolvatten.

Vad som även med det menas är att jag får träffa hur många goa barn som helst, avancera i mina minneskunskaper genom att lära mig hundratals nya namn varannan månad, bubbla i 36-gradigt vatten och bidra med nya kunskaper.

Såhär snygg är min arbetsuniform

Vilket även betyder att jag känner mig proffsig i våtdräkt i en stor del av veckan. (Den är spänstigare än man tror!)

Just dessa bilder är tagna förra arbetspasset, när jag råkade komma aaaalldeles för många tradiga minuter för tidigt.

En av poolerna

På bilden över är det min favoritpool som jag jobbar i  - här jobbar jag på fredagkvällar och lördagmornar. Varmaste och skönaste poolen på mitt schema, med barn jag simmat med längst och en miljö jag är mer än välbekant i.

19 år och jag har ett jobb jag älskar .
Hur vanligt tror ni det är? Hur lyckligt lottad är jag inte?

Igår var det söndag, åh, underbara söndag !

Jag har märkt att enbart vetskapen om att det är söndag gör mig till en skuttande, euforisk, fnittrande skolflicka som älskar allt och alla. Det jag tidigare inte skulle lagt märke till uppmärksammar jag högt och lågt, och alla ska få ta del av min ypperliga glädje.

Denna morgon vaknade jag av en hemsk mardröm; på universitetet dök det plötsligt upp en oförberedd tenta och jag kunde ing-en-ting . Det tog mig mer än en tripp till toaletten och tillbaka innan jag insåg att .. "Varför är jag ledsen? Jag drömde ju bara?"

Därefter blev det bara bättre per minut! Gjorde iordning frukost till oss både, och sedan blev det ack-så-god frukost framför Cake Boss-marathon med Simon.

Givetvis hade vi siktat in oss på det veckoliga söndagsfikat , så inte alltför sent därefter tog vi oss ut till bussen och åkte för att smaka än mer på söndagens sötma.

Simon skulle visa hur stor u-ringning jag hade                                     Fast jag tycker att inte han lyckades...

Favoritkorsord och kladdkaka

Och jag åt mig så mätt, så mätt, att jag storknade. Hela min jättebit + den kladdiga delen av Simons kladdkaka, och jag kunde bara inte hejda mig.

For hem med ett extremt sockerkoma (somnade nästan på bussen) , men vaknade till lite av att se en ursöt liten baskerklädd figur traska förbi utanför bussfönstret.

Väl hemma åjade jag mig över min onda mage - men inte att misströsta! Efter lite facebook-strunt och knåpande av ordvitsar var det dags att göra middag, och nu en av mina nya favoriträtter;

Canneloni med ricotta och spenat, tillsammans med en god fetaostsallad.

Två former med söndagens finmiddag

Kvällen avslutades välbekant med en bra film, kvällsfika, ett bra korsord, wordfeud och en kramgo timon att pussa på.

Ännu en lyckad söndag .

Tack ! Era kommentarer är helgoa, och jag blir helt generad av mig att ni lagt tid på att skriva ned så vettiga rader för att jag ska få lite perspektiv.

Jag känner mig emellertid över det, nu. Jag bestämde mig för att inte investera i varken mina känslor eller vår relation
- för helt ärligt känner jag dem inte så bra än.

Sanningen är att jag är väldigt dålig på att släppa in folk. Det kanske inte verkar så när man träffar mig, eftersom jag oftast är väldigt öppen, glad och frank. Vilket inte är en akt - inte alls. Men det är med få personer jag faktiskt känner mig trygg nog att börja satsa på en vänskapsrelation (även om jag inte har något problem att bedriva ytliga bekantskaper).

Jag vet inte varför det är så. Jag är dålig på vänner, det måste jag medge. Kanske är det också för att jag faktiskt inte har så mycket tid (Simon-skola-jobb har prio ett-två-tre ) att ägna, som de förtjänar. Eller så är jag bara rädd - vad vet jag?

Äsch. De som har kommit under huden på mig, de vet om det, åtminstone. Och de är jädrigt speciella personer.

---

Denna insikt nådde mig på väg till jobbet igår morse på tåget. Kändes skönt kunna släppa det, köra mitt eget race. Vill de umgås och jag vill umgås - ja, varför inte? Men det är ingenting att ödsla tid på att varken älta eller anstränga sig för.
Är det menat så är det.

Efter jobbet blev det storhandling (kylskåp och skafferi och glasslåda full, tih!) och sedan storstädning,
innan jag mötte upp en brunleendes Lovi som nyligen är hemkommen från España.

Vi bestämde oss för en thailändsk restaurang Sawadee .
"Det låter så exotiskt och spännande, liksom." - Lovi, 2012

               Lovi-lisa fin ( nästan) bara för min skull!          Visst ser jag både äldre och mognare ut än på riktigt ?

Där vi spenderade kvällen med massvis med babbel . Tror inte vi hann med annat än att babbla, faktiskt.
Eller jo ; vi åt mat!

Vi bestämde oss för att förstöra jorden än lite mer, och beställde jätteräkor båda två.

Räkor med blandade grönsaker

Usch på oss.
Men gud, så gott det är med skaldjur.. (och spännande och exotiskt!)

---

Hursomhelst kommer jag inte få se Lovi på dagar, veckor eller kanske månader nu, vilket är väldans sorgligt. Jag har emellertid föreställningen att hon kommer frysa rumpen av sig men samtidigt biffa upp sig som Hulken, så jag ser fram emot nästa möte.

Väldans.

Vaknar upp med en stor klump i magen.
En irriterande, obehaglig, idiotisk klump som sitter där bara för att göra mitt liv jävligt.

Eller så är det för att jag känner mig utelämnad, och för att mina två främsta vänner på universitetet umgås mer och mer på fritiden, utan mig. Samarbetar med skoluppgifter, åker ut och festar, pluggar tillsammans...
Överanalyserar situationen; kan inte hjälpa annat än att ta illa upp.

Så, vadå? Värt en klump? Knappast.
Alla ska väl få vara med vilka dem vill, även om jag inte är bjuden.

Dumma Emelie. Släpp klumpen. Du har ju allt annat, vad behöver du dem för?

Efter kundregistrering och telefonmottagning mellan 08.00-16.30 så tog jag mitt pick och pack och begav mig till tunnelbanan, för att återigen möta upp med min rödtotta till lillasyster .

Trött tös innan jobbet                                                                  Klädde mig ugglefin

Och på tal om rödhårstrollet; det känns som en evighet sedan jag träffade och umgicks med henne sist.

För första gången någonsin var jag både sockermätt och icke-sugen på godheter, och bestämde mig för att värma magen med lite te. (Kassören hade överseende med detta, ändock lite förvånad).

Syster posar aldrig för bilder - typ hennes 'grej' nu                                          Emelie värmer magen           

Icke-posar'n (fasiken vad rebell hon är. vadå kamera, likom?)

På tal om det så är jag så glad över allting just nu.. 

Livet rullar på så fint - det är jobb varvat med skola varvat med myskvällar varvat med underbara fikor.
Precis som jag vill ha det.

Och jag är så nöjd !   

.. Förresten kommer en Lovi -lotta hem i helgen, och vi ska ut och äta middag tillsammans imorgon.
Åh, Lovi, så jag saknat dig..!

Min rygg har blivit massakrerad av gårdagens äventyr 
(eg. skoldag och jobbpass) med kurslitteratur- samt-våtdräkt- späckad ryggsäck och datorväska.

Idag är jag däremot ledig, vilket betyder att jag i sista minuten
tog på mitt ett kontorspass på jobbet.
"Jobba eller ledig? Jobba eller ledig? Pengar eller såsande?...
Äh, ledig kan jag vara nästa vecka!"

... Gick mitt resonemang,
vilket Simon tydligen skrattar rakt i ansiktet.

Jaja. Jag har svårt med improduktivitetet.
När jag är improduktiv har jag en tendens att bli
kontraproduktiv, och det är då rakt inte bra!

Jag kan dock gotta mig med mina tre fikor för denna vecka - tisdagens överraskning, torsdagens (idag!) systerfikande och söndagens timon-fika.

Känner mig faktiskt lite mer värd de där fikastunderna,
när jag har varit verksam mellan varven.

Och vad uppskattar man inte mer, än en paus?

Så sitter man här en ledig dag medan pojkvännen drar iväg till universitetet.

Har under dagens lopp varit smärtsamt medveten om mina pluggplikter , men har i sista stund innan boken tagits fram lyckats komma på en ursäkt att skjuta på det.

Så sedan klockan åtta imorse har jag hunnit läsa bloggar, diska, äta frukost i soffan, lösa korsord, läsa fler bloggar, bakat citron- & vaniljkakor i form av ugglor, delfiner och Bamse, suttit på Skype, spelat wordfeud....

... Och precis när jag sätter mig vid skrivbordet och öppnar boken, så kommer pojkvännen hem med en överraskning .

En extra stor bit kladdkaka

Jag blev så fnittrig och skrattig, studsade omkring och proklamerade återigen hur jag har världens finaste pojke .
Som förklaring för denna extravaganta och romantiska kärleksgest så sade han;

"För att du jobbar så hårt!"

... Ehehehe. Ja. Just det, ja. Därför.